jag har en tvååring

Japp, då har man en tvååring hemma nudå. Bara på några veckor har min lille goseunge förvandlats till en nejsägande , urförbannad ,trotsunge. Vad jag än säger är det "Nej, mamma." Vad jag än gör så är det fel. Han gråter och skriker av anledningar som ingen förstår , inte ens han själv.
Idag bröt han ihop för att jag inte satt helt stilla och tittade på honom när han lekte. Jag fick inte röra mig, inte ens vara med och leka, bara sitta och titta. Jag försökte ta gitarren och spela lite samtidigt som jag tittade, men nej, det fanns inte utrymme för egna initiativ. "Neeeej, mamma! Neeeeej!" Då föreslog jag att vi kunde sjunga tillsammans och det gick han faktiskt med på . Han gick och hämtade sångboken där alla dom bra låtarna finns: "Trollmors vaggvisa." "Bä bä vita lamm." "Imse vimse spindel" "Blinka lilla stjärna". Ja, alla klassiker och några till. Han satte sig i mitt knä och jag började bläddra fram till "Trollmors vaggvisa". Nej, den skulle vi naturligvis inte sjunga idag. Min fina tvååring började bläddra samtidigt som han sa "Nej, mamma." Han bläddrade tillbaks till första sidan, alltså den sidan där det står vad boken heter, när den är tryckt, förlagets namn o.s.v.... den sidan skulle vi sjunga! Jag försökte förklara att det där inte var någon sång och att vi kanske kunde sjunga någon annan visa. "Nej, mamma, sjunga den!" Jaha, det var bara att sätta igång och tonsätta:

Formgivning:Eva Alge
Omslag:Charlotte Ramel
Medaljong: Gunilla Hansson
fritt efter teckning
av Ivar Arosenius
Vinjetter: Charlotte Ramel

ISBN: 91-638-4144-4
c Bonnier Carlsen Bokförlag 2004
c Text: Respektive författare 2004
c Musik: Respektive upphovsman 2004
c Bild: Respektive tecknare 2004
Repro: Kipro, Malmö och Done, Stockholm
Tryckt i Belgien av Proost 2005

Det är inget jag kommer att lägga ut på My space om man säger så , men min lille gosse var nöjd och eftersom det är det som är det viktiga just nu så är jag det också.

köttbullar

Idag pratade vi mat på jobbet. Jag erkände att det ofta blir makaroner och köttbullar hemma hos oss. En av kollegorna frågade då, på fullaste allvar: "Hur gör du dina köttbullar då?"
"Eh...va?" Frågade jag tillbaka. "Ja, alltså vilka kryddor använder du och så?"

Jag vet inte riktigt vilken värld han lever i. Men tydligt är att han inte lever i "ensammamammavärlden". Jag är ganska säker på att han lever i "ungkilleutanbarnsomkanställasigochtrillaköttbullarnärhankommerhemvärlden". Det är nog en trevlig värld att leva i.

Om jag skulle ställa mig att trilla köttbullar när jag kom hem klockan halv fem på eftermiddan med en ganska hungrig och ganska trött liten kille som har varit hela dagen på dagis, skulle det helt enkelt inte bli några köttbullar alls. Eller jo, kanske, men en stor mängd hade nog hamnat på väggen efter att jag i ett vredesutbrott hade placerat dom där under tiden som jag försökt få min hungriga och trötta tvååring att sluta skrika "maaaaaammaaaaaa kooooom" och försöka bända loss honom från mina ben. Det hade varit köttbullesmet i hela lägenheten och då spelar det nog ingen roll vilken jävla krydda jag använder.

Hur jag gör mina köttbullar? Jag öppnar paketet och häller dom i en stekpanna.

Tyvärr tror jag att priserna på färdiglagad mat sätts av dom som har tid att laga mat när dom kommer hem. Hade det varit ensamma mammor som hade satt priset hade det varit gratis.

underhåll

Vi ska räkna ut hur mycket underhåll han ska betala. Försäkringskassan har en blankett som man kan få där det står hur man ska räkna ut det. Det finns ingen hjälp att få. Om man kan prata med varandra så räknar dom med att man ska kunna komma fram till det som vuxna mogna människor.

Okej, då är det bara att sätta igång. a) Barnets behov gånger den b) bidragsskyldiges överskott delat med c) föräldrarnas sammanlagda överskott blir alltså själva d) underhållsbidraget. Jag får kräkreflexer bara av att se själva uppställningen : a x b/c = d. Jävla algebra uppställning. Sista gången jag hade matte var i högstadiet. Jag får någon slags svår yrsel och det svider i mellangärdet när jag ser siffror.... Det kommer aldrig att gå. .....

Samtidigt vill jag ju inte att han ska räkna ut allt själv. Jag vill ha lite kontroll över den här situationen jag också. Ju mer självständig jag är desto bättre. Jag ska banne mig inte behöva en man för att klara av det här. Så jag försöker verkligen. I två sekunder. Jag kan verkligen inte. Det går inte. Åh, fan jag är beredd att flytta ihop med honom igen bara för att få slippa. Kan vi inte bara skita i alltihop. Jag orkar verkligen inte. Jag mår illa, jag vill kräkas, gråta, jag gör vad som helst för att slippa. Men det är för sonens skull, inte min, det är ju inte mina pengar liksom.

Så jag gör det. Jag sätter mig ner och räknar matte för första gången på tjugo år. Jag behöver mycket smågodis och vin.. ...vinet gör susen. Oj, oj, oj, vad det går bra, vad mycket han ska betala. Jag kommer att bli rik på det här. Det här är riktigt roligt. Det går lätt som en plätt. Underhållet ligger just nu på 8344 kr i månaden. Det är väldigt mycket. Men enligt min uträkning stämmer det. Det ska bli kul att presentera allt det här för honom nästa gång vi ses. Jag känner mig stolt.

Det är bara en liten, liten känsla i mig som säger mig att vi kanske inte kommer att ha riktigt samma resultat.

längre bollibompaintro

Jag vill slå ett slag för ett längre bollibompaintro. Det borde vara mycket , mycket längre det där introt med den studsande draken. Det är liksom det som är det intressanta enligt min son. Det andra kan liksom kvitta har jag märkt. "Bollibompa, bollibombompa, boliibompa, bollibompompa, drill drill drill, bollibompaaaaaaa". Efter det kan man lika väl stänga av tv:n. Men vad är det då för mening med bollibompa? Jag har hört om den där "bolibompasömnen", "bollibompasvarapåmailet",bollibompaprataitelefonen", eller det klassiska "bollibompasexet", (vad jag nu ska med det till...men ändå..) eller andra saker som man kan göra under "bollibompa".Det ska väl vara ett nöje för hela familjen. Men va' fan är det för nöje om det bara varar i en halv minut...inte ens det?

Jag får helt enkelt spela in och klippa ihop till ett enda långt "bollibompaintro". Så kan jag sätta min lille "drakälskare" framför tv:n och ringa mina samtal och sova min skönhetssömn och svara på mina meil och......det där med sexet får väl vänta. Bra raggningsknep annars....

-Vill du följa med hem och kolla på världens längsta "bollibompaintro"?

Jag slår här ett slag för fler studsande gröna drakar i tv.

ensam mamma

Okej, såhär...jag ville bara skriva om mina erfarenheter som ensam mamma . Om hur det känns att vara den som ensam har det tyngsta ansvaret för den lilla knoddens framtid. Vad jag väljer att göra eller säga kan få katasrofala följder....... Det kan sluta med att han blir knarkare, nasist eller........ kds:are

att leva på en lön ...när vi faktirskt är två i hushållet....får väl ta honom från dagis och sätta honom i arbete...

att stå inför det faktum att inte ha en dagisplats när man börjar jobba efter mammaledigheten och att man då måste stå i evig tacksamhetsskuld till mormor, morfar, morfars fru, morbror, morbrors f.d flickvän, grannar, kollegor ,arbetsgivare.........och dessutom känna sig som en frutktansvärd mamma som i princip lämnar bort honom till första bästa person som går förbi och råkar ha en ledig dag

att när man väl fått en dagisplats vara den som tar hand om hela inskolningen själv och bli den som tar hela skulden i att lämna sitt barn som står och skriker "maaaammaaaaa" i famnen på en dagisfröken....och dessutom höra andra mammor säga :"nä, jag lät min man ta hand om inskolningen, jag klarar bara inte av att lämna mitt barn gråtandes på det viset..."

att vara den som alltid måste vara hemma när barnet är sjukt

att nästan hela tiden känna sig som en som stör...som om man är i vägen på nåt vis...det blir liksom inga fanfarer eller röda mattor när man talar om att man är ensamstående småbarnsmamma...synd, jag skulle vara läcker på en röd matta...

Jag vet att det är många som behöver en fanfar och en röd matta. Jag ska skaffa mig en röd hallmatta som jag ska gå på. Kanske lära min son spela trumpet.......

Okej, några rader från Moder Solo. Finns massor mer att skriva men klockan är mycket för en småbarnsmamma och jag behöver min skönhetssömn...så att jag ser bra ut på den röda.....

inlåst barn

Herregud ! Idag lyckades jag med det stora konststycket att låsa in min son i bilen. Jag fick låna en bil av ett par vänner för att åka på kalas. Efter kalaset stod vi utanför bilen och pratade, jag hade satt in min lille plutt i bilstolen och slängt in min väska , på väskan i framsätet låg även bilnycklarna. När vi hade sagt hejdå smällde jag igen bildörren för att gå och sätta mig i förarsätet. Då hade bilen låst sig automatiskt ......I bilen sitter min 2- åring...... Extra nycklarna är ca 8 mil därifrån. Mina vänner ringer polisen...men dom kan inget göra, inte ens när dom får höra att det sitter en 2-åring i bilen. Dom ringer företaget som tillverkat bilen. Dom kan inget göra, när dom får höra att det sitter en 2-åring i bilen frågar dom om inte han kan öppna inifrån!!!!! (Bra om dom fortsätter att hålla sig till att tillverka bilar.) Det dom säger att jag kan göra är att ringa efter en bärgningsbil, men det kan kosta allt ifrån 2000 kr. och uppåt. Min son har vid det här laget somnat. Jag har inga 2000 kr, (Jag skulle säkert fått låna, men jag vet inte när jag skulle kunna betala tillbaka.) Jag chansar och ringer min underbara mamma som lyckligtvis inte jobbade i dag. Hon sätter sig i bilen och kör 16 mil för att hämta nycklarna och rädda sitt barnbarn ut ur bilen. Min fantastiska son sov den mesta av tiden så han behövde alldrig få några traumatiska minnen av den här dagen tack och lov. Jag hade naturligtvis krossat rutan om han hade vaknat och fått panik och så hade man fått ta den ekonomiska smällen sedan. Men tack vare all fantastisk tur och alla fina vänner så gick det utan bärgningsbil.Jag kommer alltid att lägga nycklarna i fickan och där kommer dom att vara tills jag startar bilen....om jag nu kommer att låna en bil igen vill säga...

lyxfällan

Allvarligt. Så på det absurda prog. "Lyxfällan" ....Va fan är det för jävla skit. Några rika människor som spenderar för mycket pengar så att dom inte har några pengar kvar , får hjälp av två rumpnissar som talar om för dom att man måste tjäna lika mycket som man gör av med......!!!!!!!!Eh...va? Om man inte har några pengar så kan man inte ha två lyxbilar, två motorcyklar , ett hus för 3 miljoner och en massa annan skit ....då får man sälja alla grejer och flytta till förorten. Nänämensan, inte då...dom får sig en liten uppläxning och ett nytt badrum för hundra tusen. Skicka dit en ensamstående mamma så ska ni få se på grejer. ......Ska börja med det jag också...spendera så mycket så att jag ligger minus.... sedan ska jag vara med i ett program där dom talar om för mig att så kan man inte göra .......då ska jag säga "Nähä, okej...... men kan jag få mitt badrum nu?"Idag köpte jag pizza till min son och mig för att jag helt enkelt inte orkade laga mat. Jag vet vad det innebär och jag tar mitt straff. Det blir kokt potatis den här helgen när den lille plutten är hos sin pappa.....men ett nytt badrum blir det fan inte.!!!!!

fuska på dagis

Ok, jag hoppas att ingen av min sons dagisfröknar läser det här, ....... Idag slutade jag tidigare än vad jag trodde och istället för att gå och hämta mitt barn på dagis gick jag och fikade en lång stund med en kompis. Usch....fy.

Jag tycker att jag var värd det. Jag tror inte att min lille plutt tog skada av det. Dessutom sa dagisfröken: "Oj, vad tidig du är." Så det verkade inte som dagisfröken tog nån skada av det heller.

Vi hade en jättmysig eftermiddag sen. Vi åt god mat och så åt vi efterrätten (jordgubbar) framför "Bollibompa". Vi satt på golvet för säkerhets skull. Känner mig inte allt för entusiastisk inför tanken att behöva ta itu med jordgubbsfläckar i soffan.

Det kan vara slitigt att var ensam , men dom stunderna jag får vara med min son helt själv väger upp all skit.....